Många har kanske istället valt att fokusera på något som känns mer påtagligt, nämligen vad som händer när vi dör. Men sanningen är att Bibeln talar väldigt lite om detta, det nämns bara i några enstaka bibelställen.

Den allra första berättelsen i Bibeln handlar om att Gud skapade världen och såg att allt var gott. Människan levde i harmoni med djur och natur och med Gud själv. Man behövde inte ens ha kläder på sig, så bekväm var man med sig själv och resten av världen. Ett sant paradis.
Men detta gick förlorat när människan valde att gå sin egen väg och slutade att lyssna på Gud.

Resten av Bibeln, skulle man kunna säga, handlar om hur Gud försöker återskapa det här för- hållandet mellan honom själv och människan. Den totala närvaron av Guds kärlek, godhet och frid som kommer när vi ger oss själva helt till honom.

Vi får följa en röd tråd av löften om välsignelse till alla folk och om ett rike där fred och frihet ska råda. Ett återställande av Paradiset helt enkelt.

Det sägs att av alla profetior i Bibeln så handlar ca 300 om Jesu ankomst. Av dessa handlar hela 200 stycken om hans ANDRA ankomst. Jesu lärjungar kände mycket väl till dessa profetior och trodde länge att allt skulle ske samtidigt, att tiden nu var inne för det utlovade riket. Men Jesus fick då förklara för dem att Guds rike är som ett frö som måste sås för att kunna växa upp.

Hans första ankomst var för att kunskapen om Guds nåd skulle bli känd och för att vi, genom Jesu offer skulle kunna få tillgång till alla löften.

Vi behöver bara ta en snabb blick ut i världen för att inse att det finns ett desperat behov av fred och frid och i den här tiden är det vårt uppdrag att genom den helige Ande vara bärare av Guds rike. Det var det uppdrag som Jesus gav lärjungarna och oss innan han lämnade jorden.
Och den helige Ande är livsviktig i det här uppdraget! Paulus lär oss att Andens frukter är precis det som kännetecknar Guds rike: frid, kärlek, glädje osv.

Lärjungarna verkade mot slutet börja förstå att det inte var dags för fridsriket riktigt än, för de började fråga om hur det kom- mer att vara när han kommer tillbaka och hur de ska göra sig redo.
Jesus gav dem era tecken att vara uppmärksamma på och era tips på hur de skulle göra sig redo. Ett bra råd kan vi hitta i Lukas 12:35 där det står att vi ska spänna bältet om livet och hålla våra lampor brinnande.

Jag tror att Jesus uppmanar oss att i denna syndens och dödens tidsålder, hålla vår tro levande och brinnande genom att sprida det glada budskapet, att göra Guds vilja i den Helige Andes kraft. Då kommer vi att vara redo när han kommer för att ta oss in i den nya tidsåldern av liv och frid, det paradis som jorden var tänkt att vara. Då är vi redo och kan med längtan stämma in i Bibelns sista ord: Amen, kom Herre Jesus!

Att han skulle komma för att starta en ny religion fanns inte med på världskartan, orden ”kristen” och ”kristendom” fanns överhuvudtaget inte! Faktum är att de första Jesus-troende kallade sig för Vägens folk, det var andra som började kalla dem för kristna.

Jesus riktade all sin undervisning och sitt budskap om det kommande Gudsriket, till sina landsmän judarna. Missionsbefallningen gav han efter uppståndelsen, under sin livstid riktade han sig enbart till det egna folket.

Nu var ju Jesus lite av en rebell, han bråkade rätt mycket med de judiska ledarna, mest för att han tyckte att de missuppfattat en hel del. De tyckte ju att de var lite bättre än alla andra för att de följde lagen bättre.  När Jesus skulle sammanfatta lagen gjorde han det genom att peka på kärleken. Kärleken till Gud och till vår nästa. Lagen är till för oss människor och inte tvärtom.

Sen fanns att det ett frö i hans budskap om ett rike som inte bara var för judarna, utan som skulle omfatta alla folk. Läs t ex när Jesus samtalar med en samarisk kvinna, i Johannesevangeliet kapitel 4. Men den tanken fick inte fast form först efter Jesu död och upptagande till Gud.

Det finns helt enkelt inget i Bibeln som talar för att Jesus kom för att starta en ny religion utan han kom för att uppfylla (och reformera) den judiska tron om en räddning till Guds eviga rike.. Därför är det helt fel att kalla Jesus för religionsgrundare, han var och förblev trogen jude.

Nåt som kan vara svårt för en människa på 2000-talet att förstå med Bibeln är att det finns en djupare mening i originaltexten som ofta försvinner lite i översättningen. Man kan enkelt visa detta genom att titta på namnet Jesus. För oss svenskar så läser vi namnet Jesus ungefär som namnet Kalle eller Magnus. Det betyder inget speciellt i sig för oss.

Men så var det inte för Jesus eller apostlarna när de läste från Bibeln.

Tittar man på bibelcitatet ovan så står det på svenska ”frälsning”. På hebreiska är det ordet Yeshua vilket också är ett namn, namnet Jesus på svenska för att vara exakt. Det är faktiskt helt sanslöst coolt att Jesus faktiskt står där i gamla testamentet och att han snart ska komma! Gamla testamentet blir plötsligt inte alls så gammalt utan levande!

Självklart blir texten lite konstig om man skulle skriva Jesus istället för frälsning i den svenska översättningen, men det är ju samtidigt det som egentligen står där, och vet man det så får också texten en större innebörd än att bara handla om vår räddning utan snarare om Han som är räddningen, Yeshua – Jesus.

I Gamla Testamentet finns en mängd profetior om att en frälsare ska komma, någon som ska skapa ett rike av fred på jorden och vara kungen i det riket. En MESSIAS – vilket är ett hebreiskt ord som betyder den smorde (kungen)  – eller frälsare.

Ordet kristen kommer från det grekiska ordet Kristus, som helt enkelt är en översättning av det hebreiska ordet Messias! 

En kristen är någon som följer Kristus. För en jude som är uppvuxen med det hebreiska ordet Messias så kanske det är naturligare att kallas sig för messian.

Andra orsaker
Men det finns andra orsaker till varför judar som tar emot Jesus som sin frälsare väljer att inte kalla sig för kristna.

Något som många kanske inte vet om  är att ordet kristen har en oerhört negativ klang för många judar. Ordet förknippas med fruktansvärda saker som inkvisitionen eller förintelsen. Genom historien har dessutom judar som tagit emot Jesus ofta blivit tvingade att avsäga sig sin judiska identitet. Därför har det skapats ett stort glapp mellan judar och kristna.

Messianska judar anser att de kan vara helt och hållet judiska, men ändå ha en relation med Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – genom Jesus Messias. De tror att den hebreiska lagen uppfylldes av Jesus och eftersom Jesus praktiserade sin tro som jude så ska de fortsätta göra det också.

Och det är egentligen den största skillnaden mellan en kristen och en messiansk jude – att de lever i sitt judiska arv. För det finns ju bara en tro och en Gud.

De kristna högtiderna påsk och pingst kommer ur de judiska högtiderna Pesach och Shavuot. När Jesus gick upp till Jerusalem under påsken så är det Pesach som avses, en högtid som hade firats i många århundraden. Högtiderna hänger ihop på många sätt, men hur?

PESACH – PÅSK
Den judiska påsken, Pesach, firades och firas än idag av judarna till minne av befrielsen från slaveriet och uttåget ur Egypten. Vi som är kristna firar påsken för att Jesus genom sin död och uppståndelse befriade människor från syndens slaveri.

Innan befrielsen uppmanades alla judar att stryka blod från ett felfritt lamm på sina dörrar för att undgå att deras förstfödda skulle dödas.
Johannes döparen sa om Jesus: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd”.

Och syndens lön, säger Gud redan i Första Mosebok, är döden. Men vi har genom att ta emot Jesu död och uppståndelse fått del av det eviga livet med Honom.

SEDERMÅLTIDEN
Under Pesach äter judarna en särskild måltid som kallas seder-måltid och som är full av symbolik. Bl a innehåller den fyra bägare av vin som symboliserar:

1. Helgelsen   2. Lidandet   3. Försoningen   4. Tacksägelsen.

Nattvarden har i vår kultur blivit en separat symbolisk ritual, men när Jesus instiftade det vi kallar nattvarden var det vid den judiska seder-måltiden. När de kom till den tredje bägaren, bägaren som handlade om försoningen, stannade Jesus upp och sa något som förmodligen fick lärjungarna att stanna upp. När ni dricker denna bägare, sa Jesus, gör det till minne av mig!

Löftet om frihet
En annan intressant detalj är att den allra första sedermåltiden intogs redan innan man hade blivit befriad från Egypten, vilket innebär att det man egentligen firar är löftet om frihet! 

Jesu död är ett löfte om frihet, men det är när  vi får ta emot den helige Ande som vi verkligen blir fria – eftersom det endast är med hjälp av Anden som vi kan göra Guds vilja.  Och faktum är att det är just det som  vi är kallade till att göra.

Jesus uppfyllde Lagen, inte för att ta bort den utan för att fullborda den. Och det för oss in i pingsten.

SHAVUOT – PINGST
Den judiska pingsten – Shavuot – infaller 50 dagar eller 7 veckor efter påsken. De första grekisktalande kristna fortsatte att fira denna högtid men kallade den pentekoste efter grekiskans ord för 50. Pingst är det svenska ordet för pentekoste. Ordet shavuot betyder veckor och syftar på de sju veckorna efter Pesach.

Från början var Shavuot en skördefest där man gav det första man skördat till Herren. Men när templet förstördes och folket skingrades så förändrades innebörden med tiden och började istället att firas till minnet av när Herren gav de 10 budorden till Mose.

Mose lag – Anden
I Apostlagärningarna kan vi läsa den fantastiska berättelsen om när lärjungarna blev fyllda av den Helige Ande och började predika om Jesus just under Shavuot.

Lagen i våra hjärtan
I Jeremia säger Herren: jag ska lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den.

I 2 Korinterbrevet berättar Paulus om när Mose kom ner från berget där han hade mött Herren. Hans ansikte strålade så starkt att han fick lov att täcka sitt ansikte med en slöja.  Ända sedan dess säger Paulus, så har sinnena hos Israels barn varit beslöjade.

Det är först när vi omvänder oss, från att vilja vara vår egen Herre till att ta emot Jesus som Herre, som slöjan tas bort. Paulus avslutar med att säga att Herren är Anden och att där Herrens Ande är – där är frihet.

Fyllda av Herrens lag
För när vi omvänder oss så får vi ta emot den Helige Ande. Och det är vad den kristna pingsten handlar om, att när vi tar emot Herrens Ande – den Helige Ande – så fylls vi av Herren själv! Hans lagar och bud byggs in i vår natur.

Vi avskiljs åt Herren och påbörjar ett liv där vi mer och mer får präglas av Hans egenskaper och Hans vilja. Och Jesus sammanfattade lagen åt oss: ”Älska Herren Din Gud – och älska Din nästa som dig själv”.

Det kanske låter lätt med bara ett enda bud, men om man tänker på det så är det något som är mänskligt omöjligt, något vi aldrig kan uppnå i vår egen kraft. Och det är när vi inser att allt är Herrens verk, att vi behöver hans hjälp i allt, det är då som vi blir fria!
Där Herrens Ande är – där är frihet.

Men det sker inte i ett nu, vi blir inte plötsligt – faktiskt aldrig – perfekta supermänniskor. Men vi kan ägna livet åt att bli mer och mer lika Jesus. Och det börjar med bönen som Jesus lärde oss att be ”Låt Din vilja ske”.

Och med den bönen kan vi med gläjde vänta på det som ska komma härnäst, nämligen att Han ska komma tillbaka – och det är vad höstens högtider handlar om….!

I Lukas evangelium 22:14-16 står det så här:

När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” 

De flesta av oss vet nog att det var den judiska påsken som firades och påskmåltiden var den måltid som Gud befallt judarna att fira till minne av uttåget ur Egypten. Den kallas sedermåltid.

När jag har läst i Bibeln så har jag nog fattat att de äter en hel middag tillsammans, men jag har nog sett framför mig att de liksom käkar som vi gör och så vid nåt väl valt tillfälle så tog han vinet som han hade framför sig och gjorde en symbolisk handling. Nog så liksom.

Men när jag har studerat sedermåltiden lite närmare så är det fascinerande att se den djupa symboliken som träder fram och som profetiskt pekar på Jesus, vilket Jesus själv såklart visste om….

Sedermåltiden

De fyra bägarna kommer från fyra löften som Herren gav till israeliterna i 2 Mosebok 6:6-7

Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud.

Den första vinbägaren är helgelsens bägare. ”Jag ska föra er ut”. Herren renar och helgar oss. Han för oss ut ur syndens och dödens rike och in i Livets och Andens rike.

Den andra bägaren kallas för Lidandets eller Domens bägare. ”jag ska rädda er” Det var genom en serie domar som Herren räddade Israels folk från Farao. Den slutgiltiga domen föll på Jesus. Han tog den fullständiga domen när han led och dog för vår skull.

Den tredje bägaren dricks efter måltiden och kallas Försoningens bägare  – ”jag ska återlösa er”. Det är just vid den bägaren som Jesus stannar upp och gör något helt utanför ramarna!

Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. (Matteus 26:28)

Det var alltså inte vilken bägare som helst – liksom drick den här Colan och kom ihåg mig då.

Nej, det var vid en bägare man under århundraden hade druckit för att komma ihåg Guds försoning för sitt folk – och så säger Jesus att det är jag – det är jag som är Försonaren med stort F!

Den fjärde och sista bägaren – Återupprättelsens bägare – drack han inte utan han sa:

Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det på nytt med er i min Fars rike. (Matteus 26:29)

Nattvarden

Vår nattvard är utplockat ur den här sedermåltiden och vi firar den för att Jesus kom för att föra oss ut ur dödens rike in i Guds rike – Andens och Livets rike! Och Jesus bad oss göra det ända till den dagen då Han kommer tillbaka. Och då ska vi, istället för att fira Försoningen, tillsammans med Honom få fira Återupprättandet – när Guds rike inte bara är i oss utan överallt och döden är fullständigt besegrad! Jag hoppas att dessa ord från 1 Korinterbrevet 11:23 kan ha fått lite nytt ljus:

Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.” Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Något som kan vara klurigt att fatta när man läser Bibeln är de ställen som verkar avgörande för den kristnes tro men som verkar ha mer att säga än bara ”Tro på Jesus så blir du frälst”.

Ett sånt ställe är citatet ovan från Paulus brev till Efesierna. Han säger här att vi hedningar, inte bara var utan Jesus men också utan medborgarskapet i Israel! För en modern kristen kan det verka konstigt, kanske rentav motsägelsefullt.

Är det inte Guds rike vi ska bli medborgare i, kan man ju tänka… Eller är det så att Guds rike och Israel är synonymer, olika ord för samma sak?

Vad tänker du om detta?

Jag tycker man kan närma sig detta med att börja konstatera vissa utgångspunkter, speciellt i förhållande vad Bibeln säger, eller inte säger. Exemplen kan göras många men jag tar upp det viktigaste här.

Den kristne, alltså den som säger sig tro på Jesus som den judiske Messias, bör börja med Jesus som utgångspunkt.

Det vi väntar på först och främst är hans återkomst. Varje månad firas nattvarden i kristna församlingar och kyrkor världen över, av just den anledningen; att vi ska komma ihåg att han kommer tillbaka. Men kommer han som en kraft, ande eller som en fysisk person?

Beroende på hur du som kristen svarar på den frågan blir också svaret på hur du ser på Israel. Jag kan förstå att Israel inte är viktigt för den som tänker sig Jesus som en ande som kommer för att förandliga världen och oss. Men Bibeln talar om kroppens uppståndelse precis som Jesus uppstod kroppsligen.

Precis som Jesus är en levande person så är också Israel ett levande folk som samlas i det land Gud gav dem för evig tid, nu i väntan på Messias återkomst.

Bilderna som konstnärerna målade, speciellt av Jesus har en förmåga att påverka vår bild och uppfattning av Jesus än idag. Ganska intressant med tanke på att konstnärer ofta använde modeller, vänner och bekanta, som tills våra dagar fortfarande kan få Jesus att verka vara en sydeuropé eller liknande.

Om man använder konsten som språngbräda och leker med tanken vad för andra bilder, abstrakta eller formulerade, som påverkar vår syn på Jesus, så blir resan att börja nysta i vem han verkligen var både viktigare och intressantare.

Jesus är ju Kristus, alltså Messias. Men vem och vad är Messias?

Jag tror vi behöver gå förbi våra föreställningar om vem Jesus är och söka tidigare än i vår egen kulturella sfär, där Jesus ofta är urtagen ur sitt egentliga sammanhang.

Ett sätt att få en större inblick och förståelse i vem Jesus var är att åka till Israel idag. Att gå nedanför tempelplatsen på de stora stenblocken, samma stenar Jesus själv gick på, är en bra början.

Att avstå från allt som världen spinner kring och ta emot Herrens frid istället, Shalom, tror jag är nyttigt för oss.

Det är Gud som ger människan frid men ofta struntar vi att ta emot den. Vi stressar på i våra djupa hjulspår och ser inte vad vi gör mot oss själva.

Den judiska traditionen av att ära Gud med sabbat, ett dygn från fredag solnedgång till lördag solnedgång, är något som jag tror vi kristna kan ta lärdom av. Inte som ett bud men som en inställning: att vi tackar Gud för hans frid. I livet med den Helige Ande kan vilodagen vara vilken dag som helst, men låt den inte försvinna helt på grund av bristande planeringsförmåga.

Det är lätt att stressa bort det man egentligen vill när man inte har en fast punkt. Samla din familj, läs ur Bibeln, välsigna dina barn, skratta och ät gott. Det tror jag ger en grund att hålla fast vid under veckan och skapar samtidigt en sammanhållen familj.

”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” – Johannesevangeliet 14:27