Varför har Gud gett Israel eviga löften?

Herren talar om Israel som sitt land, Jerusalem som sin stad och det judiska folket som sitt folk. Denna koppling är helt unik. Genom Herrens nåd utväljs Abraham och hans efterkommande med en evig kallelse, med eviga löften. Herren ger dem ett landområde i evig tid. Vi kan se hur detta börjar i Första Moseboken kapitel 12. Här uppenbaras Herrens vilja och Hans plan:

”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Första Moseboken 12:3

Trots detta ser tyvärr många inom kyrka och kristenheten det som att de har ersatt det judiska folket som Guds utvalda folk, ett vanligt sätt att se på Israel idag (den s.k. ”ersättningsteologin”). Men det är en fullständig villolära. Det är frånskilt sanningen, Guds ord.

”Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som Han en gång har erkänt som sitt …När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.”

Romarbrevet 11:1-2, 28-29

Nya Testamentets budskap gör det klart; löftena till fäderna (Abraham, Isak och Jakob) gäller fortsatt, än idag. Det judiska folket, kopplat till landet Israel, har haft och kommer fortsatt att ha en central roll i Guds frälsningsplan.

Alltsammans vilar på Guds nåd – som är utkorelsens (kallelsens) hemlighet. Vi kan inte avgöra dess giltighet efter vad som är rätt eller fel i deras handlande, utan den vilar på Guds nåd, Hans kärlek och förbundsperspektivet.

Löftena om landet är villkorslöst, men däremot har besittningen av landet sina villkor. Det är därför vi har sett att Israels folk genom historien fått lämna landet, men löftena har aldrig upphört att gälla. Det Gud lovar måste uppfyllas. Löftena om landet till det judiska folket gäller än. Gud står fast vid sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. För löftena vilar på Guds nåd.

Upphävs inte löftena i och med det nya förbundet? Verkligen inte! (som Paulus skulle ha sagt) Istället bekräftas dem:

”Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – Han kom inte som både ja och nej, utan i Honom har det kommit ett ja. Alla Guds löften har i Honom fått sitt ja. Därför får de också genom Honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.”

Andra Korinthierbrevet 1:19-20

Paulus talar om att alla Guds löften har fått sitt ja i Frälsaren Jesus. Det omfattar alltså också Guds mer än 200 gånger upprepade löfte att ge landet Israel till Abrahams efterkommande genom Isak och Jakob till Israels barn. Men trots detta är det inte självklart att vi som Hans församling ger löftena till det judiska folket och landet Israel vårt tydliga Ja.

Något som ofta förbises är att det nya förbundet först och främst instiftades med Israel och det judiska folket. Paulus uttrycker det: ”juden först men också greken”(Rom 1:16). Det nya förbundet innebär att vi fått ta del av detta fantastiska som Jeremia 31 talar om!

”Se, dagar ska komma, säger HERREN, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna HERREN!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger HERREN, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. Så säger HERREN, Han som har satt solen till att lysa om dagen och ordnat månen och stjärnorna till att lysa om natten, Han som rör upp havet så att vågorna dånar, HERREN Sebaot är Hans namn: Om denna ordning upphör inför mig, säger HERREN, först då ska Israels släkte upphöra som folk inför mig för alltid. Så säger HERREN: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar därnere kan utforskas, först då ska jag förkasta hela Israels släkte för allt de har gjort, säger HERREN. Se, dagar ska komma, säger HERREN, då staden ska bli uppbyggd åt HERREN, från Hananeltornet till Hörnporten. Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. Hela dalen där man har lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt HERREN. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.”

Jeremia 31:31-40

Här förklaras det också att det nya förbundet innebär Jerusalems upprättelse; det inkluderar löftet om landet. Detta understryks också i kapitlet efter, som innehåller den enda Bibelvers i vilken Herren proklamerar att Han kommer att göra något av hela sitt hjärta och hela sin själ.

”Jag ska sluta ett evigt förbund med dem …och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ”

Jeremia 32:40-41

Detta bekräftas i evangelierna där vi läser att Jesu försoning innebar något mer än syndernas förlåtelse. Johannesevangeliet 11:52 berättar att Hans död på korset skedde ”för att samla och förena Guds kringspridda barn”.

Löftena till Israel och det judiska folket talar om Herrens kärlek och karaktär. Hans hjärta för sitt folk och land går inte att ta miste på. Vi uppmanas som Hans lärjungar och församling att stå med i detta. Att i bön och praktisk handling välsigna Israel och det judiska folket med samma kärlek och påtala löftena och deras rätt att bo i sitt land.

De är fortsatt Guds utvalda folk och land. Herren kan inte ångra sina gåvor och kallelser. Inte de som vi av nåd har fått och inte de som Han av nåd har gett Israel och det judiska folket. Herren kommer alltid att göra precis det Han har lovat.