Vad jag tänker på när jag hör ordet Israel? Jo, jag tänker på Jesus. Det var ju Hans land och det var Hans folk. Jesus är världens mest kände jude och det är en jude som förändrade mitt liv och gjorde det så meningsfullt. Jag förvånar mig vid besök i Israel att inte Hans bild finns i alla hörn och kanter – Han är, som sagt, världens mest kände jude. Åker jag till Vimmerby, så vimlar det av påminnelser om Astrid Lindgren – men så icke i Israel. Man kunde tycka, att affärsmännen ändå skulle vilja tjäna pengar på Honom.
Med eller utan bilder på Jesus så har mina nu rätt många Israelresor betytt så mycket. Det har varit resor i Jesu efterföljd – bussturen efter vägen ”Via Maris” upp till Jerusalem – samma sträckning, som när Maria och Josef med gossen Jesus vände hem från Egypten. Besöka Bebådelsekyrkan i Nasaret, där ängeln gav Maria budskapet och uppdraget att föda världens Frälsare. Sen att få gå i ”Nasareth Village” och vara förflyttad till Jesu egen tid. Gå ner i Jordanflodens vatten och sjunga: ”Jag har beslutat att följa Jesus”. Dagarna i Galileen, så orört, så genuint som på Jesu tid – båtfärden över Genesaret, bönestunden på Saligförklaringarnas berg och så besöket i Hans stad, Kapernaum. Bussturen ner mot Jeriko och se mullbärsfikonträdet, där Sackéus fick sitt möte med Jesus. Sen upp mot Jerusalem – Oljeberget, Tårarnas kapell, Getsemane, Övre salen, Kajafas palats, Via Dolorosa och Golgata. Oförglömligt. Ny Bibel efteråt. När jag tänker på Israel, då tänker jag på de resorna jag fått göra. När jag hör ordet Israel, då tänker jag på Jesus.
/Carl-Erik Sahlberg, präst