Israel är på riktigt!
Jo, visst kan det finnas stunder i livet då Gud känns långt borta, och vi har svårt att förstå vad som händer i våra liv, bland våra vänner och i världen. Så länge vi lever på jorden i den tidsålder som gäller nu, så tvingas vi att ”vandra i tro utan att se” många gånger. Tack och lov, så får vi ändå många gånger göra tydliga, djupa, ja, starka Gudsupplevelser som vi kan tänka tillbaka på i tuffa och torra tider.
Gud har genom allt gett oss något som alltid står bergfast kvar och som i allra högsta grad är ”på riktigt”. Den går att ta på, den går att se och höra – nämligen vår Bibel! Att leva nära bibelordet gör oss stabila i tron. Gud vet att vi är människor av kött och blod och därför uttrycker han sig också mycket konkret ibland oss och ger oss konkreta verkligheter att ta fasta på för att påminna oss om innehållet i det osynliga andliga livet. Dessa saker brukar kallas nådemedel. De är medel att uttrycka Guds nåd med. Bibeln, dopet, nattvarden, församlingen är konkreta och fysiska saker som hjälper oss att komma ihåg och ”se” Guds löften, på riktigt! Smaka på de orden: ”Se Guds löften, på riktigt”. Förutom detta, finns det inget som gjort Guds löften så verkliga för världen som landet Israel. Att det gamla judafolket återvände hem till sitt gamla hemland efter nästan 2000 år, kringspridda i alla jordens länder, genom ett historiskt, etnologiskt (det som har med olika folkgrupper att göra), ekonomiskt, politiskt och framför allt andligt underverk, det gör att man känner: Hjälp! Det är ju ”på riktigt”. Bibelns profetior – Guds löften – går i uppfyllelse ”på riktigt!”.
Att det ska finnas ett judiskt folk i Jerusalem när Messias återvänder, som det står hos profeten Sakarja, förbereds ”på riktigt!” Att judarna ”aldrig mer ska ryckas upp ur sitt land” som profeten Amos profeterade, händer verkligen ”på riktigt!”. Och många, många andra saker i gamla och nya testamentet. Och om nu alla dessa Guds löften går i uppfyllelse framför våra ögon, i historien, ja, då måste det ju betyda att allt det andra han har sagt, hur omöjligt det än kan verka, också kommer att ske – ”på riktigt”. Att han räddar den som tror, är med oss alla dagar, att Jesus ska komma tillbaka och att himmelriket finns, är således också ”på riktigt”.
Redan som ung fick jag möjligheten att resa till Israel och inte minst ”vandra i Jesu fotspår”. Det gjorde att jag fick en helt ny Bibel. Jag ser fortfarande bergen och sjön i Galiléen framför mig när jag läser evangelierna, och de väldiga stenarna i Västra Muren bakom Jesus, när jag läser om hur han undervisar i Jerusalem. Israel har verkligen bidragit till att Bibeln blivit ännu mer ”på riktigt” för mig.
En annan sak som miraklet i mellanöstern bidrar till är att vi kan förstå att andligt och fysiskt går hand i hand. Löftena handlar inte om inte känslor och fantasier, det handlar om en verklig kraft som förvandlar hela livet, själen, kroppen, samhället, världshistorien, ja hela skapelsen! Och på allt detta står ISRAEL som ett mäktigt bevis!
Det är viktigt att både unga och gamla bibelläsare inte låter sig skrämmas av israelfientliga nyheter och media eller en teologi som säger att allting är ”bara andligt”. Livet är inte ”bara andligt” det är något man kan ta på. Gud blev människa i Jesus, så att man kunde ta på honom. Apostlarna fick se fysiska under och lärjungarna delade ut mat och hjälpte människor, så de kunde ”ta på det”. På samma går Guds löften till den sista judiska generationen innan Messias kommer tillbaka i uppfyllelse framför våra ögon – så att man kan ”ta på det!” I Rom 11:25-26 talar Paulus om vad Gud har i kikaren med återsamlingen till Israel. Det kommer att leda till att ”hela Israel” blir räddat till himmelriket genom tron på Jesus Messias. Därför skapas en helt ny förväntan i världen från år 1948 när Israel bildades och framåt. Vi känner på oss att något är på gång i världshistorien, och det är på riktigt! Därför är en kristen människa förväntansfullt och respektfullt inställd till Israel, och ser bortom alla politiska bråk, tecknet som Gud har satt dit för att vi ska känna hopp. Israel blir något av ett ”nådemedel” som gör att vi ser: Alltihopa är – på riktigt!
/Daniel Viklund, musikartist och kårledare Frälsningsarmén Strängnäs