När jag tänker på Israel är det många tankar som far igenom huvudet. Det vackra Galileen i norr med böljande fält och betande boskap – mjölk. De vackra kontrasterna i söder med öken och dadelpalmer – honung. Ett land som flyter av mjölk och honung.
Jag tänker på de historiska platser där olika människor och episoder ur Bibeln har utspelats; Genesarets sjö där Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld och på Jerusalem, den store Konungens stad. Det var därifrån han for upp till himlen för 2000 år sedan och det är dit han ska komma tillbaka igen under en av dessa dagar.
Jag tänker också på undret Israel som nation: Ungefär 2000 år före Kristus lovade Gud Abraham ett land för evig tid; Israel. Genom ett exodus (väg ut, uttåg) ledde Mose ett förtryckt folk till friheten i Israel. Mose såg landet men fick själv inte sätta sin fot där. Och jag tänker på hur Teodor Herzl i början av förra seklet lade grunden till Sionismen och blev far till den moderna staten Israel, ett land han likt Mose kunde se men aldrig fick sätta sin fot i. Jag tänker på David Ben Gurion som ungefär 2000 år efter Kristus utropade staten Israel och hur han, med ett uppdrag likt Mose, ledde ett exodus och fick föra ett förtryckt folk in i det land Gud lovat Abraham för evig tid. Ben Gurion insåg att öknen Negev som upptar en stor del av landet Israel måste tas till vara på för att kunna ta emot alla judar som kommer hem till sitt Israel – öknen ska blomstra, ja det gör den idag. Bibelns profetior uppfylls i allt snabbare takt framför våra ögon idag och alla utgår de utifrån Israel på något sätt.
När jag tänker på Israel tänker jag på en massa innovativa företag som gjort den här världen till en lite bättre plats att leva på. Jag tänker på kunskap som är Israels största exportvara och den majoritet av Nobelpristagare som har judisk bakgrund. Jag tänker på hur sjukvården skulle se ut utan den kunskap som exporteras från Israel. Jag tänker på det jag har i min dator och mobiltelefon med Intelchip och programvara från bl.a. Waves i Tel Aviv som jag använder i mitt dagliga jobb med ljud- och musikinspelningar…och inte minst Facebook. Förmodligen hade vi skickats tillbaka till 50-talet utan Israels inblandning i den teknologiska utvecklingen.
Och hur skulle jag kunna låta bli att tänka på all den goda maten och alla dofterna i Israel från det orientaliska köket, jag älskar ju mat; De doftande kryddorna längs de trånga basarerna i gamla Jerusalem och en shawarma till lunch i de judiska kvarteren, nyfriterade falafel och hummus tahina och massor av Meze som dukas ut på middagsbordet på ’Den Gamle och Havet’ nere vid hamnen i Joppe, shakshuka en tidig morgon på en kibbutz i Galileen och färska dadlar som eftermiddagssnacks på marknaden i Jeriko. Nämnde jag den gudomliga färskpressade granatäpplejuicen? För mig finns det ingen mat som går upp emot det orientaliska köket och speciellt i dess naturliga miljö – mat är ju en helhetsupplevelse.
När jag tänker på Israel är det inte på det sätt politiker, ivrigt påhejat av media som är helt beroende av deras pengar, smutskastar Israel. Det judehat som borde utrotats med nazismen vid andra världskrigets slut har idag muterats till politisk korrekthet då allt Israel gör är fel och allt vad de som vill se Israel utdrivet i havet är rätt. Jag ser på TV och läser i tidningar hur Israel får skulden för att de försvarar sig när de som hatar Israel dag och natt provocerar, skickar raketer som dödar oskyldiga män, kvinnor och barn, hur man skjuter, knivmördar, lär sina barn att hata Israel och uppmuntrar till terrorism. Men i städerna och byarna i Israel ser jag också hur de flesta judar och andra folk faktiskt vill leva i fred och harmoni med varandra. Den som välsignar dig ska vara välsignad och den som förbannar dig ska vara förbannad, sa Gud till Abraham. Jag vill leva i Abrahams välsignelse.
Alla de här sakerna och mycket mer far förbi i huvudet och hjärtat när jag tänker på Israel. Men det jag tänker först och mest på när jag hör Israel är bilden av ett olivträd (Romarbrevet 11:16-24). Israel är det olivträdet. Till Israel gavs alla löften om räddning, befrielse och upprättelse genom Messias. Genom tron på hans namn, ja du vet ju vilket det namnet är, säg det högt, blev jag inympad i olivträdet och får del av allt det goda Gud tänkt för Israel; I dig ska alla folk vara välsignade. Löftet gällde Abraham och hans efterkommande; Israel. Genom tron blev jag inympad i olivträdet och är därmed en del av det.
Detta får mig att känna samhörighet med Israel. Av naturen tillhör jag inte det judiska folket, olivträdet. Men likväl, som en av Israels vänner gör jag det ändå genom att blivit inympad som en gren i trädet. Roten och stammen bär mig och jag vilar tryggt i det. Det är utifrån det jag tänker på Israel och det får alla bitar att falla på plats.
Shalom!
/ Torbjörn Frisk, Programansvarig, Radio Hope – Sveriges Kristna Radio