Hur central är Israels position i förhållande till vår tro egentligen? Kan man helt bortse från vad Jesus själv säger angående Israel, på grund av vad man själv anser att kristen tro ska vara?
Om man bara läser Nya Testamentet kanske man tycker att Israel inte är i fokus, texterna i evangelierna är inte direkt fyllda av ständiga referenser till Israel. Men där Israel nämns kan man se hur centralt israelperspektivet är. Det är som att Israel är så självklart i sammanhanget att de inte anser att det behöver försvaras på något sätt.
När Jesus och lärjungarna träffar på den så kallade Rika Unge Mannen skildras det på följande sätt i Matteusevangeliet 19:
”En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden.” Han frågade honom: ”Vilka?” Jesus svarade: ” Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv.” Då sade den unge mannen till Jesus: ”Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?”
Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket.
Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag säger er sanningen: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” När lärjungarna hörde det, blev de djupt bestörta och sade: ”Vem kan då bli frälst?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.”
Då tog Petrus till orda: ”Vi har lämnat allt och följt dig. Vad kommer vi att få?” Jesus sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Men många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först.” – Matteusevangeliet 19:16-30 SFB15
Vissa kristna tolkar texten som att man måste vara fattig för att komma till himmelriket men det är inte den egentliga poängen. Vad Jesus menar är att den som inte offrar sitt liv för honom – inte kan komma till honom. Rik eller fattig: ingen människa eller kamel kan ju komma igenom en nålsöga inte sant?
Älskar man vad den här världen erbjuder mer än sanningen, så att man inte följer honom när han kallar, då kommer man gå miste om det eviga livet.
Men texten slutar inte med att uppehålla sig vid det omöjliga att människan inte kan nå frälsningen utanför ”pånyttfödelsen”. Nej den fortsätter med att Jesus exklusivt talar om för lärjungarna, vilken för roll de ska få i det kommande riket. Det är ganska uppenbart att du och jag inte har något med detta att göra, utan deras roller kommer att vara helt unika. De tolv lärjungarna kommer att vara ledare eller guvernörer för sitt folk Israel.
Om de ska sitta på tolv troner och döma Israels stammar när Jesus kommer tillbaka; då verkar det ju rimligt att anta att det vid denna framtida händelse faktiskt finns både ett Israel OCH tolv stammar, inte sant? Det blir ju annars ett väldigt svårt uppdrag för apostlarna, att döma och regera över något som inte finns.
Här ser man hur naturlig kopplingen mellan Israel och frälsningen är och hur avgörande det är att ha rätt syn på apostlarna. Om man istället menar att det är som ersättningsteologin hävdar, det vill säga att Kyrkan ersatt Israel och tagit över Löftena och ersatt det judiska folket, då måste man också bortförklara vilka apostlarna är.
Lägg även märke till att svenskar eller några andra hednafolk inte nämns. Vi hedningar är inte i fokuset för Jesus här i Matteusevangeliet. Vi är snarare ett slags krigsbyte och bevis på hur stor hans makt och härlighet är. Att han till och med frälser oss som stått utanför.
Frälsningen är helt inom ramen av ett pånyttfött Israel med Jesus som Messias, Guds smorde och evige konung som tillsammans med sina tolv apostlar leder Jakobs hus, Israels tolv stammar.
Detta är det äkta Olivträdet som Paulus skriver att du och jag blir inympade i bland dem. Jesus och Israel är helt och hållet ETT och de går inte att separera.
Det är utifrån bland annat detta och liknande bibelställen, man enkelt ser att den som kallar sig kristen och erkänner sig till ersättningsteologin kommer finna sig bedragen av sin egen falska syn på Jesus. Låt oss följa den verklige Messias Jesus – Israels evige Kung!