Varför kallar Gud Jerusalem för sin stad?

Det finns ingen stad som kan liknas vid Jerusalem, av många anledningar.  Det finns ingen stad med sådan atmosfär och heller ingen med så mycket konflikt och sådan kontrovers. Men framförallt kan Jerusalem inte liknas vid någon annan stad med anledning av hur Bibeln beskriver den: Det är Guds stad som Han har utvalt. Det finns ingen stad i världen som är viktigare än Jerusalem. Men varför?

Genom Bibelordet nämns Jerusalem 881 gånger, 667 i Gamla testamentet och 144 gånger i Nya testamentet. I Jesaja 45:13 refererar Herren till ”Min stad”. Han låter oss veta att det är från Jerusalem som Han ska regera och Han säger att det är: ”staden som jag utvalt för att där fästa mitt namn.” 1 Kung 11:36)

Jerusalem har genom Bibelhistorien varit den centrala platsen för Guds folk. För över 4000 år sedan talade Gud till Abraham att han skulle färdas med Isak till Moria berg (där Jerusalem ligger idag) för att offra sin son. Isak bar träet på sin rygg som skulle vara till sin offerdöd. Men Herren skonade honom och istället utsåg han en bagge som offer. Hela händelsen är en stark profetisk handling till vad som skulle hända ca 2000 år senare, på samma plats, när Herren i sin kärlek för hela världen utgav sin enfödde Son. Jesus bar också träet på sin rygg, korset där Han blev offerlammet för oss alla.

Herren upprepade sitt löfte att jordens alla folk skulle bli välsignade genom Abraham, för att han inte undanhöll sin son och arvtagare. Det var genom ättlingarna till hans son Isak som vår Messias kom. Jerusalem var platsen som Salomo byggde Herrens tempel på, allt enligt Hans föreskrifter (2 Krön 3:1). Det var också där israeliterna återuppbyggde det andra templet. Dess design, detaljer och offertjänst var ytterligare profetiska förebilder till Jesu mäktiga försoningsverk på samma plats. Jesu prövning, död och uppståndelse i Jerusalem tillåter oss att passera förlåten, in i det allra heligaste.

Jerusalem är alltså staden som Herren för länge sedan utvalde att vara platsen för dessa händelser som skulle ge frälsning åt hela världen. Herren valde inte att Messias skulle offras i Jerusalem för att staden i sig är en särskild plats. Det är snarare så att Jerusalem är en särskild plats för att Herren utvalde den som plats för sin Son att dö för våra synder och för att vi på så sätt skulle få en upprättad relation med Honom.

Bibelordet lär oss att Herren gläder sig över Sion (ett annat namn för Jerusalem). Han var extremt angelägen att tempelgudstjänsten skulle ske korrekt och med renhet. Trots detta var Herren villig att låta sitt eget tempel och hela staden Jerusalem förstöras, på grund av sitt folks olydnad. Detta visar oss att det inte är byggnaden och inte heller staden som har Hans hjärtas högsta prioritet, utan helighet hos Hans folk och Hans relation med dem. Både templet och staden har stor betydelse men rätt relation med sina barn är viktigast för Honom. Den pågående upprättelsen kan vi läsa om i Sakarja 2:12, när Herren för sitt folk hem igen och planterar dem i sitt eget land. Där utväljer Han än en gång Jerusalem.

1947 antog FN:s generalförsamling en resolution som för alltid förändrade Jerusalems status i förhållande till världen. Denna resolution fastställde Jerusalem som en ”corpus separatum”. Detta är en juridisk term som betyder ”separerad kropp”. Detta har aldrig hänt tidigare i historien. Ingen stad har tidigare blivit avskild av en mänsklig myndighet som gör att den omfattas av andra lagar än övriga världen. Men Jerusalem är sannerligen en ”corpus separatum”. Den är avskild av Herren, inte av de Förenta Nationerna.

Intressant fakta är att Jerusalem aldrig har varit huvudstad i något annat land än Israel. Jerusalems återupprättelse 1967 ses som ett uppfyllande av den bibliska profetian av judar såväl som kristna. De allra flesta människor i världen anser denna händelse bara vara ett politiskt problem. Man ska inte räkna med att bli populär om man står upp för Herrens profetiska plan att förbereda denna stad för Jesu återkomst tillbaks till Israel och dess huvudstad Jerusalem. Men det understryker bara att det som Herren står för, går inte ihop med det som denna världen står för.

I Psaltaren 122:6 kan vi läsa: ”Be om frid för Jerusalem”. Varför? För att hela världens frid bygger på Jerusalems frid. I Jesaja 62 uppmanas vi att ständigt stå upp för Sion och att inte ge Herren någon ro förrän Han upprättar Jerusalem till en lovsång på jorden. Det är kanske därför kung David sa: ”Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.” (Ps 137:6). Det är till Jerusalem som vår Frälsare kommer att återvända. Låt oss vara redo.