Den här artikeln publicerades först i Vad är grejen med Israel nummer 2, 2016.
”Så säger Herren Gud: Se, jag ska lyfta min hand till folken, resa
mitt baner för hednafolken. Då ska de komma med dina söner
i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.” Jesaja 49:22
Hela Jesaja 49 är som en programförklaring för det som Gud tänker göra genom sin utvalda tjänare Messias. Hans uppdrag är att frälsa – inte bara Jakobs hus, alltså det judiska folket – utan alla nationer ända till världens ände. Men här lovar också Herren att han ska återföra folket till Sion med hjälp av oss hedningar.
Det börjar med att Messias själv ropar ut till sitt folk i förskingringen att han är kallad och att han redan som foster var utvald. Sen talar Herren till Messias och kallar honom Israel, som för att visa att Israel är den himmelska kallelsen för frälsning och att Messias, den Smorde, är ett med Israel.
Syftet med Messias
Först och främst är Messias roll att visa för människorna vem Gud är. Herren säger till Messias i vers 3: “genom dig vill jag förhärliga mig”. Han ska göra det genom att föra Jakob, alltså det judiska
folket, tillbaka till Gud och genom det så samlas Israel – frälsningskallelsen, hos Honom.
Men det räcker inte med att samla judarna, nej det är för lite för Herrens tjänare! I vers 9 ser vi att Herren ska göra Messias till ett ljus för hednafolken, alltså alla vi andra som inte är judar, för att han ska bli världens frälsning, vår Frälsare.
Guds planer är aldrig enkelspåriga, han har en plan för sitt utvalda folk – samtidigt som han har en plan för hednavärlden. Det är inte antingen eller!
Har Gud övergett sitt folk?
Mitt i kapitlet kommer ett klagorop från Sion: ”Herren har övergett mig, Herren har glömt mig.”
När jag tänker på allt som hänt i historien, all förföljelse av det judiska folket som fick sin kulmen i Förintelsen, eller alla de kristna som har sagt att Israel gjort sitt och att församlingen är det nya Israel så är det lätt att tro att det är sant. Att Gud har förkastat dem.
Gud glömmer inte sitt folk!
Men Herren försäkrar att han inte har glömt Sion. I vers 14 säger Han: ”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. ”
Nej, här blir det tydligt att folket ska återsamlas!
Hednafolken ska bära dem
Det är nu vi kommer till hur Herren ska göra detta. I vers 22 står det att han ska resa sitt banér för hednafolken. Banéret som är Jesus Messias! Och då ska vi hedningar bära Sions barn tillbaka till henne.
Och du ska inse att jag är Herren, och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
Herrens magnifika frälsningsplan innebär alltså inte att åtskilja judar och hedningar, utan att på ett mycket tydligt sätt fläta samman våra öden genom att vi får vara en del av Guds plan att återföra dem till Sion och till Honom själv. Och det är då ska de inse att Jesus är Herren.